Ögonblicksbild Bredbyn

En smått historisk bild redan när det tas: Grävskopan sätter tänderna i expeditionsdelen av den gamla Bredbynskolan. Foto: Ulla Skoglund

Nya perspektiv

Ett nytt år och ett nytt årtionde, därför dags för nya perspektiv.

Det nya året innebär förstås också en del nya lagar. Något som väckt glädje bland oss som arbetar med och för barn är att Barnkonventionen nu upphöjts till lag.

Det innebär att barnets bästa ska beaktas på ett tydligare sätt än tidigare. Det innebär för Örnsköldsvik kommun att perspektivet som hetat ”Barn- och ungdomskonsekvensanalys” strukits ur beslutsformuleringarna.

-Men skulle inte barnets bästa beaktas!?

Jo, just därför. Det är inte längre ett perspektiv bland andra, utan upphöjt till lag och därmed något som blir föremål för prövning eller utredning.

Annars vimlar det av perspektiv i den kommunala byråkratidjungeln. Nedan ett exempel från Göteborgs stad i december 2019, som gäller en anmälan om delegationsbeslut. Där prövas följande perspektiv inför beslutet:

• Ekonomiska konsekvenser
• De vi är till för
• Barnperspektivet
• Mångfaldsperspektivet
• Jämställdhetsperspektivet
• Medarbetarperspektivet
• Verksamhetens processer
• Miljöperspektivet
• Omvärldsperspektivet

Vän av ordning noterar att Göteborgs Stad inte prövar något landsbygdsperspektiv, men det är ju vid närmare eftertanke inte så konstigt.

Betelgeuse

Orions stjärnbild står i söder under vinterkvällarna. Betelgeuse är inringad.

Vad händer med Betelgeuse, den röda stjärnan i Orions stjärnbild? Är den på väg in i ett supernovautbrott!?

Betelgeuse, som utgör Orions högra skuldra, har väckt spekulationer både bland astronomer och hos media. Den varierar i ljusstyrka och storlek och har strax före årsskiftet krympt högst betänkligt. Från en ljusstyrka som närmar sig den norra stjärnhimlens starkaste, Capella i Kuskens stjärnbild och Vega i Lyrans stjärnbild, har den bleknat betänkligt. Den har just nu bara en fjärdedel av den ljusstyrkan och har i storlek krympt ihop till hälften.

Betelgeuse är en av de supernovakandidater som finns i solsystemets närhet, på ungefär 670 ljusårs avstånd. Om den skulle explodera i ett supernovautbrott skulle den lysa upp natthimlen med samma kraft som fullmånen och också vara synlig mitt på ljusa dagen.

Det kan dröja 100 000 år till dess utbrott, men det kan också ske just medan du läser dessa rader. Betelgeuse är en halvregelbunden variabel stjärna och varierar långsamt i ljusstyrka. Däremot har den inte varit så ljussvag under de senaste etthundra åren som den är just nu. Därav spekulationerna om att utbrottet kanske kommer … närsomhelst.

Det är nu drygt 400 år sedan det senaste supernovautbrottet i vår galax. Då var det Keplers stjärna som fick utbrott, år 1604. Det var på ett avstånd av 20 000 ljusår och nådde därför inte mer än magnitud -2,5, vilket ändå gjorde den till stjärnhimlens ljusstarkaste stjärna under några månader.

Ljusstarkare blev Tycho Brahes nova, SN 1572, som fick sitt utbrott år 1572 på ett avstånd av 8 000 ljusår. Den nådde i maximum -4 i magnitud och överglänste därmed även planeterna på vår stjärnhimmel.

Krabbnebulosan, den vackra supernovaresten efter SN 1054.

Ljusstarkast hittills av de supernovor som människan observerat i Vintergatan observerades år 1054, SN 1054, som nådde magnitud -6, trots ett avstånd av 65 000 ljusår.

Betelgeuse befinner sig alltså betydligt närmare oss än någon av de tidigare stjärnsmällarna, men enligt astronomerna ändå på ett tillräckligt avstånd för att ett utbrott inte skulle vara farligt för oss jordbor.

Ovan till höger kan du se stjärnhimlen vid Orions stjärnbild, där Betelgeuse har utmärkts med en lila ring. Orion känns bäst igen på sitt bälte av tre ljusstarka stjärnor. Från dessa går du uppåt för att hitta Orions båda skuldror, Betelgeuse till vänster och Bellatrix till höger. När du hittat dessa kan du säkert också finna Orions sköld och klubba eller svärd, i alla fall när natthimlen är klar och inte störs av gatlysen. Nere till höger hittar du den ljusstarka superjätten Rigel, som utgör krigarens vänstra fot. Notera på fotot hur pass mycket ljusare Betelgeuse är en Bellatrix. Det är inte fallet just nu.

När Betelgeuse är ljusstark tävlar den röda superjätten med den blåvita superjätten Rigel, som har magnitud (ljusstyrka) +0,1[1]. Den blåvita jätten Bellatrix vid Orions vänstra axel har däremot endast magnitud +1,5. Det är emellertid svårt att jämföra röda stjärnors ljusstyrka med blå stjärnor, eftersom vårt öga är känsligare för blått ljus.

Nu är alltså Betelgeuse lika svag som Bellatrix. Frågan är om den ska fortsätta blekna och krympa – och explodera! – eller om det är som flertalet astronomer tror, att den bara är nere i ett ovanligt djupt minimum av ljusstyrka.

Skulle Betelgeuse fortsätta att minska i ljusstyrka ytterligare kan den jämföras mot de tre stjärnorna i Orions bälte, Alnilam, Alnitak och Mintaka. De är av ljusstyrka +1,7, +1,8 och +2,2, men tyvärr också blå alla tre.

Du kan själv kontrollera varje kväll när det är stjärnklart hur det går. Orion tillhör vinterns stjärnbilder och står relativt högt i söder på kvällen. Vad ska hända, kommer den att återhämta sig och skina klart igen, eller kommer den att explodera och slösa allt sitt ljus under några få månader. I vilket fall ett spännande händelse med oviss utgång …

Ett astrofoto av den vackert röda superjätten Betelgeuse.

[1] Ljusstyrkan räknas i magnituder med stjärnan Vega som utgångspunkt och magnitud 0. Starkare stjärnor än Vega har negativ magnitud. Sirius, som är ljusstarkast bland stjärnorna har exempelvis -1,44. Stjärnor som är svagare än Vega får alltså ett högre värde. Det mänskliga ögat klarar av att se stjärnor som är så ljussvaga som ungefär magnitud +6,5. Magnitudskalan är logaritmisk där det skiljer 2,512 gånger i ljusstyrka för varje magnitud. När Betelgeuse var 0,0 i ljusstyrka var den därför 3,8 ggr starkare än nu när den har magnitud +1,5 (2,512 * 1,5).

Besvärliga människor

Stugfönstret, en webbtidskrift som producerades 1997 – 2005.

Jag ser i bokfloran titlar som Omgiven av idioter, Omgiven av psykopater och Konsten att hantera superjobbiga människor och erbjudanden om kurser om att ha att göra med besvärliga människor och rättshaverister. Jag tänkte skriva ner mina funderingar kring detta, men inser i samma stund att det har jag redan gjort. Det var faktiskt nästan 25 år sedan, som jag skrev en krönika om detta. Den publicerades i Stugfönstret, en webbtidskrift som jag och Lars H Gustafsson drev för elevhälsan i nästan tio års tid.

Det som hänt med krönikan på 25 år är att penningvärdet förändrats, att DAMP-begreppet avskaffats, att vi inte längre talar om elevvård och att Ny Demokrati ersatts av Sverigedemokraterna. I övrigt är läget sig förvånansvärt likt.

  Besvärlig? Det var det första ordet jag såg, så fortbildningserbjudandet fick gå direkt i papperskorgen. Men vänta nu … Jag läste vidare i det synminne jag hunnit skaffa mig. Hmmm. Jag fiskade upp foldern ur papperskorgen. Ibland beklagar jag att en så liten del av fortbildningsutbudet når mig. Jag skyller på omorganisation. Den har visserligen några år på nacken, men några år i skolan sägs ju vara en kort tid.

En bok i mängden om att ”hantera människor”.

”Att hantera besvärliga människor” hette kursen. Då förstår jag varför foldern åkte direkt i papperskorgen. Jag känner inga besvärliga människor. Tror jag.Eller är jag blåögd. Ser jag inte sånt som andra människor ser? För jag läser vidare. Där står: ”Du möter dem överallt. En del är bara besvärliga ibland, medan andra är det konstant. Både sorterna skapar problem på många olika sätt.”

Och jag som trodde att besvärlig är en känsla som jag har inom mig själv. Men det kan vara att jag har fel. När jag tänker närmare efter, inser jag att jag nog själv tillhör de besvärliga människorna. Jag har ett konstant problem med att bli entusiastisk över idéer. Jag har vidare en skepsis mot lättköpta påståenden. Jag är nog besvärlig av kategori nummer två, det vill säga konstant besvärlig.

Snabba handlingskraftiga metoder för att handskas med besvärliga människor utlovas i erbjudandet, och jag lyfter nästan luren för att få reda på om även besvärliga människor kan ha nytta av kursen. Kan kursen lära mig att handskas med mig själv, så att jag blir oskadliggjord!?

Sedan ser jag prislappen. Endast 1695 kronor. Gudskelov, tänker jag, ingen skola har råd med den kursen. De där idéerna kommer inte att göra nån skada. Och jag fortsätter tänka besvärliga tankar kring modeuttrycken omkring oss, som:

* ur ett elevperspektiv – för vad är egentligen en elev?

* i en lärande situation – finns det situationer som vi inte kan lära oss någonting av?

* inom elevvården – kan vi verkligen tänka i termer av vård?

* vi arbetar i arbetslag – och vad kan motsatsen tänkas vara??

* och besvärlig sen… – om vi slutar att besvära varandra, hur ska vi då komma nån vart??

Ska man jobba bland människor, med människor, för människor, kanhända att man hamnar i besvärligheter. Det är för övrigt ganska utvecklande. Men accepterar man tänkandet att besvärligheter häftar vid människan … Besvärligheterna kanske benämns DAMP, beteendestörning, styv i korken, entreprenör, autism, känner inte sin egen begränsning, svartsynt, oempatisk, onödigt kreativ, sabotör, och ofta med förstavelsen o-. Får såna besvärligheter skymma människan, är det frågan om man kan hjälpa någon över huvud taget. Ens sig själv. Tänker jag och är ogrammatisk o-c-h besvärlig.

Eric Nylander

Ja, så hette jag på den tiden …

Ögonblicksbild säkerhet

Kursen avslutades med praktiska övningar i släckning med kolsyresläckare och brandfilt.

Två fredagar i januari var det bildningskontorets personal som fick fortbilda i brandskydd. Det gjordes under sakkunnig ledning av brandinspektör Jan-Erik Tresö, på bild till höger.

Skolförvaltningens utbildningsplan syftar till att ALL skolpersonal ska få en grundläggande brandskyddskurs med ungefär fem års mellanrum. Allt enligt parollen ju fler utbildade desto säkrare på arbetsplatsen.

Utbildningen 2020 gäller huvudsakligen förskolans och gymnasieskolans personal. Därefter är det vuxenutbildningens tur. Därmed är ett utbildningsvarv fullbordat och  kurserna börjar om i grundskolan, som fick fortbildning 2015 – 2018.

HLR-utbildning arrangeras på ett motsvarande sätt, men efter intresseanmälan.

Vidare utbildas kommunens alla skolledare och säkerhetsombud i en fördjupningskurs i SBA (Systematiskt BrandskyddsArbete). Där ordnas en kompletteringskurs i maj månad för nya skolledare och säkerhetsombud.

Nedan ser vi Fredrik Fahlén vid bildningskontoret i färd med att rädda människoliv. Notera att han börjar uppe vid huvudet när han släcker med brandfilt för att så snabbt som möjligt säkra andningsvägarna.

Domsjöskolan inrymmer!

Aktion vid Domsjöskolan! Signalen för inrymning har gått!

På tisdagen klockan 09.17 ljöd signalen vid Domsjöskolan. Inrymning! Här följer en kort rapport om hur övningen avlöpte.

Efter ett förarbete bland personalen, där även en av kommunens beredskapssamordnare, Emma Vedin, varit inkopplad, skickade skolan brev på Vklass till samtliga föräldrar. Där skrev rektor Elisabeth Bäckström bland annat:

Vi har under många år haft brandövning där vi övat att snabbt komma ut. Nu tänker vi det omvända scenariot att vi vill öva att snabbt få in eleverna i skolan.

Om det skulle komma brandrök från Domsjöfabriken eller vara ett yttre hot av något annat slag – vad hade då skolan för beredskap?

Skolan hade inför övningen förberett eleverna på flera olika sätt, bland annat med att se film om hur inrymning ska fungera.

Olle Hellman, skolans säkerhetsombud, försedd med signalhorn och hörselkåpor.

Skolans säkerhetsombud, Olle Hellman, hade också skaffat en siren eller signalhorn, att signalera inrymningen med. Han berättade att det signalhorn som användes håller för 30 sekunders oljud på 100 – 120 dBs ljudstyrka, i tid som räcker mycket väl vid korta ljudstötar. Signalhornet är lätt att fylla på, eftersom det bara kräver luft som fylls på med en vanlig cykelpump.

Den uppgift som elever och personal hade var att vid signal avbryta allt vad de höll på med och ta sig in till hemklassrummen. Dagen till ära hade alla elever rast samtidigt, så att alla skulle vara utomhus när signalen ljöd. På det viset fick samtliga möjligheten att öva.

Hur det gick?

Klockan 09.20 var alla elever i sina hemklassrum tillsammans med klasslärare. Det tog alltså ungefär 3 minuter för 340 elever och 50 personal att tömma skolgården, fastän den är riktigt stor på södersidan och dessutom har en norrsida som kunde tänkas ligga i ljudskugga för signalhornet.

MVG till skolans elever om vi använder gamla betygssystemet, A om vi använder det nya. Eleverna och lärarna fick efteråt utvärdera övningen, för att komma fram till vad som var bra och vad som kan förbättras. Skolans personal ska utifrån övningen putsa vidare på den organisation för inrymning som man redan har haft ett utkast till.

Att skolan har välövade elever, syntes tydligt under tisdagens övning vid skolans entréer. De har regelbundna brandövningar och Olle Hellman berättar att genomsnittstiden från utrymningslarm till avprickade klasser på uppställningsplats brukar vara ungefär 7 minuter. En mycket bra tid för utrymningar.

Vi tar med oss en glad elevröst från övningen:

– Det här vill vi göra fler gånger!

50 sekunder in på övningen har nästan hälften av eleverna tagit sig in.

Stora Änget

Fotbollsplanen Stora Änget fotograferad mot väster.

Det här är Stora Änget. Det ser väl inte så värst mycket ut för världen, men ska bli räddningen för Ängetskolan.

Det är en stor dag idag. Det är nämligen idag, onsdagen den 15 januari 2020, som Änget får en ny fotbollsplan.

Änget har varit utan fotbollsplan rätt så länge. Hur länge, beror på hur man ska räkna. Nedmonteringen började 2011, när paviljongförskolan Ängen etablerades i anslutning till fotbollsplanen.

2015 utökades Ängens förskola och då försvann två tredjedelar av fotbollsplanen. Planen spolades alltjämt på vintern, men idrottslärarna fick lov att konstatera att isbanan var för liten för att bedriva klassundervisning. Isen var till glädje för enstaka fritidselever och fotbollsplanen för mindre grupper. Inte mer än så. Om grusplanen tidigare varit en stor plockhandske, så hade den nu blivit en liten tumme.

I maj 2016 kom en insändare i Örnsköldsviks Allehanda, med signaturen ”Ängetelev som vill ha roligt på rasten”. Den inleddes …

Jag är en besviken tolvåring som går på Ängetskolan. På baksidan av vår skolgård hade vi förut en väldigt stor fotbollsplan, cirka hundra meter, men det har vi inte längre.

Nu har vi bara cirka åtta meter av planen kvar för att det har byggts baracker, så kallade förskolor.

Insändaren fick omgående svar, utan att något hopp om bättring kunde lämnas. Slutklämmen på svaret, som var från er bloggskribent löd …

Vad gäller Ängens förskola som inrättades vid skolans fotbollsplan 2011, och som utökades 2015, är den följden av ökade födelsetal och behov av mer skollokaler. Det är en klen tröst för den som vill spela fotboll, men kanske ändå något att tänka på: att kommunen först ser till att alla barn och elever har en förskola och en skola att gå till, innan vi ordnar fotbollsplaner.

När Ängens förskola avetablerades hösten 2019 kunde man väl tänka att det skulle bli bättring!? Men nej, då försämrades läget ytterligare. Då blev det nämligen dags för det byggprojekt som ska ge kommunen nya lokaler för träningsskolan. Där fotbollsplanen legat blev då byggområde, och när bygget så småningom står klart hösten 2021 … blir ytan utemiljö för träningsskolans elever!

Arbete har därför pågått parallellt med ”nedmonteringen”, för att säkerställa att eleverna en dag åter ska få en fotbollsplan och isbana.

… och lagom till jul blev det klart med ett stort, hårt paket till Ängetskolan. Hägglunds idrottsklubb säljer sin träningsplan uppe vid Hjortvägen till kommunen! Den som i folkmun kallas Stora Änget.

Idag, den 15 januari, blir Ängetskolan därför stolt ägare till en fotbollsplan, igen. Det blir ingen isbana i år, för det saknas ännu el och vatten. I vinter blir fotbollsplanen tillfällig parkering, för att avlasta gatorna runt Änget. Men snart ska vatten och el ordnas, så att det kan finnas en isbana nästa vinter.

Tolvåringen, som kanske skrev insändaren, kommer att ha lämnat Ängetskolan vid det laget, men det finns mer än 600 andra elever som kommer att vilja använda den nya fotbollsplanen och isbanan. Vem vet, det blir nog också något för kvällar, helger och lov, för dem som bor i området.

Till sist, en vy från Lindblomsvägen, söderut mot ”Stora Änget”, för den som inte hittar till skolans nya fotbollsplan.

Gymnastiksbyggnaden till vänster, nuvarande busshållplatsen i siktlinjen för vägen upp till fotbollsplanen. Foto taget i januari 2020.

 

Trafikenkät 2019

Örnsköldsviks kommun har frågat elever i årskurs 4 -6 om skolvägen.

Före jul fick eleverna i årskurs 4 – 6 svara på en trafikenkät. Svarsfrekvensen blev knappt 50 procent eller 937 enkätsvar av drygt 1900 möjliga. Det är bättre svarsfrekvens än vid motsvarande enkät 2017, men ändå ganska långt från målsättningen om att få en riktigt bra koll på elevernas röster. Det eleverna säger i enkäten är att de vill gå och cykla till skolan.

Skolor med en god svarsfrekvens, från 95 procent och ner till 75 procent: Gottne byskola, Moskolan, Sidensjöskolan, Köpmanholmenskolan, Sörlidenskolan, Björnaskolan och Själevadskolan.

Vid Idbynskolan bedömde lärarna trafiksäkerheten vara så pass god att de avstod från att låta eleverna svara på enkäten.

Svaren kommer att analyseras närmare för de skolor som har hög svarsfrekvens. Rent allmänt kan jag ha följande reflektioner:

Trenden från förra enkäten (2017) består. Bortsett från dem som behöver åka skolskjuts föredrar eleverna att gå eller cykla till skolan. Här är inte frågan om bekväma elever som helst åker bil.

Litet sifferexercis från enkätsvaren:

Jag tar mig TILL skolan …

Vid sommarväglag	Procent
Jag cyklar	37
Jag går	20
Jag får skjuts	12
Jag åker skolskjuts	26

 

Vid vinterväglag	Procent
Jag cyklar	2
Jag går	41
Jag får skjuts	24
Jag åker skolskjuts	34

Svaren är relativt lika 2017 års enkät. Antalet som får skjuts har minskat något och de som åker buss har ökat i motsvarande grad. Här kan ungdomskortet spela en roll.

Jag tar mig FRÅN skolan …

Vid sommarväglag	Procent
Jag cyklar	38
Jag går	22
Jag får skjuts	7
Jag åker skolskjuts	29

 

Vid vinterväglag	Procent
Jag cyklar	3
Jag går	45
Jag får skjuts	12
Jag åker skolskjuts	37

Samma trend här, fler åker buss, färre får skjuts med bil.

Om du får skjuts, varför är det så?

Flera svar var möjliga	Procent
Skolvägen känns inte säker	4
Det är för långt till skolan	14
Mamma eller pappa vill skjutsa	9
Jag vill bli skjutsad	13

Här har antalet som vill bli skjutsade minskat drastiskt! Från 52 procent ner till 13 procent. Även de som uppger att förälder vill skjutsa har minskat – till nästan hälften. Greta-effekten och en ökad miljömedvetenhet!?

Om du cyklar, varför är det så?

Flera svar var möjliga	Procent
Skolvägen känns tillräckligt säker	11
Det är nära till skolan	29
Mamma eller pappa vill det	6
Jag vill det själv	20

 

Det är viktigt att …

Här har vi ännu inte svarsprocenten, men kan utläsa att fyra påståenden var i särklass när eleverna skulle ta ställning till tolv påståenden:

• Bilarna stannar när jag ska korsa vägen
• Bilarna inte kör för snabbt vid skolvägen
• Vägen är bra upplyst
• Det finns en säker plats att kliva av/på bussen

Kopplad till denna fråga var frågan om det stämmer:

Det stämmer att …

Där fick två att dessa påståenden ett särskilt tydligt medhåll:

• Vägen är bra upplyst
• Det finns en säker plats att kliva av/på bussen

Beröm från skolskjutsåkare och andra bussåkare, med andra ord.

Här återstår att ta fram svaren för respektive skola, för att se efter om något särskilt ”sticker ut” i svaren, som döljs när alla skolorna klumpas ihop.

Det fanns också en ny fråga, om tomgångskörning. Du som vill fräscha upp dina kunskaper om vad som gäller kan läsa här, Tomgångskörning.

 

 

Frågan löd: Upplever du att det är många föräldrar på din skola som har motorn igång mer än 1 min, när de ska hämta eller lämna barn? Med ”Jag vet inte” borträknat fördelade sig svaren:

JA                        68,5 %

NEJ                      31,5 %

Enkäten riktade sig till de elever som just fått börja cykla till skolan. Vid de flesta av kommunens skolor gäller nämligen att skolan rekommenderar föräldrarna att inte låta eleverna börja cykla till skolan förrän i årskurs 4. Årskurs 4 – 6 blev därför att se som ett representativt urval, för att få korn på trafikfaror längs skolvägarna och elevernas uppfattningar om dessa.

Ögonblicksbild Änget 2

Ängetskolan den 9 januari 2020 kl. 14.30.

Nu har markarbetena satt fart vid Ängetskolan, för den nya träningsskolebyggnaden.

Två grävmaskiner huserar i byggområdet och förbereder kommande pålning. Precis som Ängsmarkens förskola behöver byggnaden pålas eftersom marken är gammal sjöbotten och rätt så blöt.

Men till skillnad mot förskolan kommer pålningen att göras med stål. Det kommer därför inte att leva om på samma sätt, för grannhus och skolfolk, som när Ängsmarken pålades. Då var det betongpålar som slogs ner, något som lever om betydligt mer.

Nyfödda 2019

580 bebisar. Så kan vi summera fjolårets födelsestatistik för Örnsköldsviks kommun. Det innebär faktiskt det lägsta födelsetalet sedan millennieskiftet.

Ska man vara riktigt noga är det ett tangerat lägsta-rekord, eftersom det föddes 580 bebisar även 2005.

Efter toppåren 2008 och 2010 blev frågan om vi var på väg mot en ny babyboom, i stil med den i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Den tendensen höll inte i sig alls. Tvärtom har födelsetalen vikit på senare år. Årskullarna 2017 och 2018 hamnade på 586 respektive 591 barn, att jämföra med 619 barn 2016 och toppåret 2010 när det föddes 684 barn.

Hur mycket mindre är 580 barn?

Räknar vi på de tio senaste födelsekullarna har det fötts 606 barn/år. Räknar vi på de tio första åren, som vi har säkerställd statistik på, 2004 – 2013, har det fötts 618 barn/år. 2019 föddes det alltså ungefär en, eller en och en halv, skolklass färre barn i kommunen än vad det brukat göra under det nya millenniet. Försumbart när det gäller en enda årskull, men med påtagliga effekter när bebisarna blivit småbarn och fem årskullar har förskoleplats. Ännu tydligare effekter när de något senare blir skolbarn och tio årskullar ska ha plats i klassrummen på våra grundskoleenheter.

Vad gäller elevupptagningsområden föddes det 2019 fler barn än förväntat i upptagningsområdena för Banafjäl-, Norrflärke- och Örnsköldskolan och färre än förväntat för Anundsjö-, Bjästa-, Domsjö-, Gottne-, Idbyn- och Själevadskolan.

Däremot föds det alltjämt många bebisar vid Örnsköldsviks BB-avdelning. Detta sedan Sollefteå BB-avdelning lagt ner. Även här är dock trenden aningens vikande. 2017 föddes 731 barn vid Ö-viks BB, 2018 föddes 723 barn och 2019 stannade antalet förlösta bebisar vid 713 barn.

Slutligen en sammanställning av de år som vi har säkerställd födelsestatistik för i Örnsköldsvik, 2004 – 2019, för dig som vill räkna själv.