Vad ska industriområdet i Domsjö egentligen heta? Fram till 2021 har det funnits minst sex olika namn för området: Domsjö industriområde, Domsjö utvecklingsområde, Brux, Örnsköldsvik industriområde, Alfredshem och Hörneborg.
Nu finns ett stadfäst namn! High Coast Innovation Park är det nya internationella samlingsnamnet för Domsjö industriområde.
Namnet presenterades i slutet av maj som led i ett visionsarbete som pågått. Läs mer i tidningen 7!
– Det bygger mycket värde för oss företagare att ha ett namn att samlas kring och det är viktigt att ha ett internationellt namn när man verkar på en internationell arena som vi gör. Det är en stor fördel att ingå i någonting större. Det konstaterade Björn Vedin, vd Domsjö Fabriker vid en intervju för tidningen 7.
Ett gemensamt namn ger ett platsvarumärke och underlättar företagens marknadsföring. Argumenten för ett nytt namn har varit många: Ett gemensamt mervärde, ökad attraktivitet, större samverkan, ökade möjligheter, tydligare kommunikation till externa parter, fler etableringar och verksamheter till området, internationell attraktivitet, stärkt arbetsgivarvarumärke och talangattraktion. Världsklass Örnsköldsvik har deltagit i visionsarbetet.
En av många visningsmöjligheter i QGIS för Swecos skolstrukturförslag. Ett projektarbete från Umeå universitet.
I januari 2021 lämnade Sweco en gedigen slutrapport och bedömning om vilken skolstruktur Örnsköldsvik borde rusta med inför framtiden. Men vad har hänt sedan dess, månntro!?
En hel del vill jag påstå. Utredningen vilar nu på politikernas bord och skolpolitikerna har tillsatt en fastighetsreferensgrupp för att djupborra i utredningsförslagen.
Rätt mycket stämmer överens med den lokalresursutredning som bildningsförvaltningen har, men medan denna siktar 5 – 10 år framåt i tiden kan Swecos utredning sägas sikta 15 – 30 år in i framtiden. Skolstrukturutredningen har inspirerat kommunen att titta närmare på möjligheten att bygga en ny förskola i Bredbyn och i samband med återuppbyggnaden efter den anlagda branden i Köpmanholmen tar kommunen höjd för att senare kunna bygga ut Köpmanholmens förskola med ytterligare två avdelningar, vilket också stämmer bra överens med skolstrukturutredningen.
Men väl så viktigt är det arbete ingenjörsprogrammet i Umeå gjort i vår för att komplettera Swecos utredning med sådant kommunen inte efterfrågade i projektbeställningen. Två projektgrupper med blivande ingenjörer har studerat utredningen och kompletterat den:
Den ena gruppen har visualiserat Swecos förslag i GIS, vilket gör att det är enkelt att studera delförslag i utredningen. Ett skärmklipp ovan till höger antyder utseendet på den kartredovisning som projektgruppen tagit fram.
Den andra projektgruppen har tittat närmare på kostnader utifrån den fråga som ställdes direkt efter Swecos slutrapport, men som inte besvarades eftersom den inte hade följt med i beställningen:
Om man inte gör något, dvs. behåller strukturen som den är, vad skulle det kosta?
Underförstått: Vad skulle det kosta att renovera de befintliga skolorna istället för att avveckla och bygga?
Den projektgruppen har gjort ekonomiska kalkyler utifrån de grunduppgifter Sweco använt, om renoveringskostnader på 18 000 kr/kvm, något som väl stämmer med kommunens egna erfarenheter. Höglidenskolan renoverades 2018 – 2019 för 17 450 kr/kvm.
Det projektgruppen redovisar är kostnaderna för att renovera gamla 1950-talsskolor som är i samma storleksordning som att avveckla och bygga nytt. Givetvis har inte problemen med kompetensförsörjning och gemensamt lärande med kollegor vägts in, utan det har varit frågan om en rent ekonomisk kalkyl för att den obesvarade frågan ovan faktiskt ska få ett första ungefärligt svar.
Två mycket gedigna projektarbeten formade av framtidens ingenjörer. Nedan tre diagram som belyser kostnader kring de skolor som Sweco föreslagit avveckling.
Notera att Köpmanholmenskolan drar iväg litet extra eftersom skolan där nyttjar rätt så stora allmänna ytor. Där kan kostnaden bli lägre, men i gengäld kan den bli högre på andra håll.Här gäller beräknad investering per elev. Där drar Trehörningsjöskolan iväg, som en av två skolor som ”bara” har fyra årskurser, årskurs F – 3.Också här drar lilla Tre-sjöskolan iväg. Den nedre röda linjen markerar de 12 kvm/elev som Sweco rekommenderat i sin utredning. Den övre gula linjen markerar kommunsnittet för de berörda skolorna, på 28 kvm/elev.
De som tog studenten 2021 gjorde det efter ett och ett halvt år i pandemins tecken. Här är en rätt betecknande ögonblicksbild av den försiktighet som rådde: En uppmålad ruta för respektive elev med två inbjudna som kunde ta emot vid utspringet. I övrigt stod glädjen högt i tak, flaggorna vajade i solskenet och studenterna sjöng glada sånger.
Systematiken för samverkan vid riskbedömning i (offentlig) verksamhet.
Samverkansavtalet för Örnsköldsviks kommun förnyades för ett tag sedan och har nu fått ungefär trettio år på nacken. Det kan därför vara dags att titta i backspegeln.
Det nya samverkansavtalet ska dessutom snart bli föremål för fortbildning inom bildningsförvaltningen. Det kan då vara en gammal man förlåtet att bli litet nostalgisk och tänka tillbaka på hur det presenterades den allra första gången …
Det var i början av 1990-talet när jag jobbade som NO- och speciallärare på Geneskolan. Vid en personalkonferens fanns en extra punkt insatt, med facklig information, något som tillhörde ovanligheterna. Lärarfacken skulle informera om ett alldeles nytt och unikt avtal.
Fram till scenen gick Lars W Eurenius, Lärarnas riksförbund, och Johannes Backerholm, Lärarförbundet. Församlingen kunde se redan när de gick fram till musiksalens podium att de hade något alldeles extra att förtälja.
De drog historien om en långvarig och djuplodande dialog, som arbetsgivaren och arbetstagarna haft, när ett alldeles nytt sätt att tillämpa medbestämmandelagen på tagits fram. Istället för att sätta sig och förhandla skulle man istället föra en dialog inför det beslut som arbetsgivaren skulle ta.
De två rutinerade fackombuden brann av iver och energi när de la ut texten om samverkansavtalet. Och tacka för det! Den ena sa, minns inte längre vem, att ”tillsammans är vi starkare” och den andra sa, minns inte heller längre vem, att ”i samverkan ser vi så mycket mera än var och en för sig”.
För den oinvigde ska tilläggas att det redan från det allra första avtalet gjordes en hierarki för samverkanssystemet, med lokal samverkan (SVG – samverkansgrupp), samverkan på förvaltningsnivå (SAMK – samverkanskommitté) och kommunal nivå, samverkansråd. Sedan dess har en ytterligare nivå tillkommit, samverkan på verksamhetsnivå.
Lars W E och Johannes B gjorde ett mycket starkt intryck med sin presentation. Personligen har jag burit med mig den genom decennierna och under mitt yrkesliv arbetat för att få till stånd just en sådan dialog, vare sig jag suttit på arbetsgivar- eller arbetstagarstolen. Jag bär också fortfarande med mig deras enda varningsord, från musiksalen på Geneskolan, för en sådär trettio år sedan:
”Kom ihåg att samverkan kräver ett ständigt arbete för att vidmakthållas. Det går aldrig att slå sig till ro och säga att nu kan vi det här. Kommunikationen måste ständigt bättras för att samverkanstanken ska hållas levande och fungerande.”
Om jag kommer ihåg vem av dem som sa det? Absolut. Det sa de båda två, dessa kloka föregångare på fackföreningsscenen.
Skollokaler Örnsköldsvik 